En stadig ström av droppar klickade sig ned för fönsterblecket. Konstigt, tänkte jag, det skulle väl förtsätta vara fint väder?
När jag rör mig i sängen upphör regnandet och jag hör i stället ett glatt flåsande från spjälsängen, sådär en dryg halvmeter högre än sovhöjd.
Det var inte regn, det var vyssanlulltassarna på spjälisen som utstötte sina karakteristiska klickanden när lilla I hade sin morgongymnastik. De nya färdigheterna måste testas och testas, gärna på morgonkvisten också, verkar det.
Håhå, jaja, det är bara att hoppas att denna fas går över snart, så hon får lite ro i kroppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar