Ett år!

Som alltid nödgas man konstatera att tiden springer iväg.

För exakt ett år sedan satt jag i ett rum på Danderyds sjukhus, lutad mot en saccosäck och andades mig igenom de värkar jag hade börjat känna av ordentligt ett par timmar tidigare. De satte hormondropp för att få mer fart på det hela. Några timmar senare sattes epidural (nej, det är ingen tävling i att uthärda mesta möjliga smärta!) och ytterligare ett antal timmar senare beslutades att man skulle ta ut barnet med kejsarsnitt. Hon mådde bra, men min kropp var uppenbarligen inte redo att föda barn. Klockan 11.08 föddes flickebarnet, hon som fyller ett år i morgon och just börjat gå så smått.

Hur gick det till, att ett helt år sprang förbi på ett ögonblick?

Ny VM-gren?

Friidrotts-VM pågår för fullt.
Jag har förslag på en ny gren: Mamma-gris.
Lilla I skulle utan problem gå till semifinal, åtminstone.

Det hände ett par gånger idag att jag fick gå ut ur rummet utan att ackompanjeras av ett ihållande illvrål. Jag blev mycket förvånad, efter att ha fått fundera ett par sekunder över vad som var fel. I vanliga fall blir lilla I förtvivlad intill hysteri varje gång jag kommer ur sikte. Värst är det om jag går upp för trappen, eftersom jag då stänger grinden efter mig och hon definitivt inte kan komma efter.

Detta skapar inte den bästa uppladdningen inför jobbstarten på torsdag... Om det kommer att låta på detta vis när jag går iväg på morgnarna kommer jag inte att kunna jobba alls :-(

Jobbe?

Tisdag idag.

Sedan onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag... och sedan ska jag jobba.

Hjälp! Har ju alldeles glömt av hur man gör. Har en vag aning om att det serveras beskt kaffe och frukt ett par gånger i veckan. Men kontoret har flyttat och jag vet inte ens på vilken plats jag ska sitta. Uh, det känns motigt det här.

Mindre motigt är att umgås med lilla I. Gud, hon är en liten guldklimp! Så himla mysig så det gör ont att tänka sig att vara ifrån henne hela dagarna. Hon pysslar och grejar med sina leksaker och inredningen i köksskåpen hela dagarna. Detta pyssel ackompanjeras av en evig svada som ömsom låter som hebreiska, ömsom kinesiska. Och ibland drar hon till med några repliker från Svenske kocken. :-)

Emellanåt vill hon mysa, klättra runt på mamman och lämna snorsträngar (hon blev förkyld ovanpå prickarna-som-inte-var-vattkoppor) mest överallt. Eller leka tittut, ge-och-ta eller någon annan trevlig aktivitet som mamman också får vara med på.

Kan man hävda att man måste få ta med sig bebisen till kontoret för att få sin dagliga dos av snortsträngar, blöta pussar och tittut-lekar?

Cyklonen I

Det ser ut som om en cyklon farit fram.
Det är väl sådär sjunde gången idag.
Jag plockar och plockar, men Sisyfos vet vad som händer...

Alla klossarna och leksakerna i vardagsrummet är utspridda över golvet.
I ena hörnet ligger en hög med skivor från CD-hyllan, utspridda likt ett tillplattat plockepinn.
Bredvid och under matbordet är alla brödplattorna och karottunderläggen placerade i ett intrikat mönster.
På väg mot diskbänken snubblar man över alla buttar och lock som ibland ligger i nedersta lådan.
I hallen har vi tomma, fina skohyllor. Skorna har tuggats på och kastats runt.
Badrummet ser faktiskt rätt så normalt ut.

Frågan är: Ska jag plocka en gång till, eller skita i det tills barnen somnat i kväll? Eller tills de flyttat hemifrån..?

"Något virus"

Jo, det är nog något virus. Dock inte vattkoppsvirus, för enligt doktorn (och grannarna) ser det inte ut på detta viset. Inte heller är det scharlakansfeber eller något annat identifierbart, bakeriellt och därmed behandlingsbart.

Där rök det enda positiva med eländet, att man skulle vara ha klarat av vattkopporna. Så det är bara att se fram emot dem när dagis börjar, för det går visst massor just nu.

Lilla I håller på att somna i detta nu, och det verkar *peppar, peppar* som om hon kan somna lugnt. Bara att hoppas hoppas hoppas att det blir en lugnare natt än i går. Fy vad hemskt det var.

Sjukt sjuk natt

Natten har varit katastrofal.

Lilla I somnade halv tio i går kväll, sov 40 minuter och vaknade hysterisk. Det gick inte att få henne att somna om, utan först efter en sen kvällstur i vagnen somnade hon en stund. Och vaknade hysterisk. Vagnen igen. Och igen. Och igen...

Våra små idylliska radhusgator får en spöklik känsla över sig mitt i sommarnatten, speciellt när man går runt med en hulkande, snyftande bebis i vagnen. Under småtimmarna vaknade hon sådär var 40:e minut, ledsen och tämligen otröstlig.

Fy 17 vad hemskt det är att se sin lilla stumpa lida så. Och så är det bara vanliga, simpla vattkoppor. Tror jag. Prickarna har ännu inte utvecklats till blåsor och det finns ju en liten orosunge i mitt huvud. Tänk om det är något annat, något allvarligt? På vissa ställen är det stora kluster av prickar/utslag och det ser nästan ut som ett enda stort sår. Under blöjan är det värst. Kanske ska man prova svampmedicinen, kan hon ha fått svamp igen, samtidigt med prickarna..?

På vårdcentralen är vi inte välkomna, utan eventuellt kan vi få klådstillande medicin utskrivet per telefon. Doktorn hör av sig. Eller så får vi komma till huvudentrén och bli mötta för att göra undersökning i bilen! Man kan inte heller maila bilder, eftersom de inte har e-post. Vad hände med den där Internetmedicinen?

Prickar!

Hon har prickar. Massor av prickar.

I går, när vi var på middag hos kompisar var lilla I mer än lovligt gnällig. Hon hade sovit illa på dagen och vi tänkte att det var trötthet. Men var hon inte lite varm också..? Jodå, väl hemkomna visar termometern på hela 39 grader.

I morse upptäcker mamman en mängd prickar och fula utslag kring blöjan och på bålen.

Nu väntar vi bara på att prickarna ska blomma ut i vätskefyllda blåsor enligt handboken. Då får vi bita huvudet av skammen och ringa gårdagens värdar för att berätta vad de har att se fram emot inom "10-20 dagar".

Det är inte så skoj det här, oavsett om det handlar om vattkoppor eller inte. Vattkoppor ska ju vara en lindrig sjukdom, men lilla I mår riktigt dåligt. Hon kan inte sova och har svårt att äta. Gråter mest hela tiden. Min lilla solstråle är så ledsen, så ledsen. Stackars lilla plutt!

Cykling, cykling, cykling

Vi försökte lite grann på försommaren men det gick inget vidare. Visst kunde G cykla några meter utan stödhjul, men hon blev rädd och upprörd så till den milda grad att jag tror hela radhusområdet hörde mistluren. Men när vi nu provade igen så gick det! På fotbollsplanens konstgräs hade hon balansen direkt. Lite jobbigt var det att svänga och komma igång från stillastående, men det bemästrade hon efter ett par timmars övande.

Stoltheten lyser kring henne där hon cyklar runt, så mycket längre och snabbare än man någonsin orkar med stödhjul som bromsar: ”Jag har cyklat ÖVERALLT!” låter hon meddela när hon kommer hem efter någon halvtimme på egen utflykt. Och när mamman följer med på cykeltur kan hon inte låta bli att skratta ut sin egen glädje över att hennes stora dotter lyckats erövra denna fantastiska förmåga, den som sedan sitter i ryggmärgen hela livet. Hurra för cykling med vind i håret, där den kommer åt genom hjälmens lufthål!

Semestershopping

Jorå, här har shoppats i dag.

Det blev diverse kläder, inklusive vintermössor, till barnen från POP-rean. Mössorna var av samma modell och färg till båda barnen, liksom de solgula klänningarna. Måste komma ihåg att ge mig själv en örfil nästa gång jag tänker tanken att jag ska köpa likadana grejor till barnen. Sött javisst, men gud så töntigt!

Och så en paraplyvagn att ha i bilen till lilla I, fyndad på Blocket. Jag är dödligt trött på att stånka G:s gamla Brio Nova i och ur bilen samtidigt som den tar upp hela skuffen. Nu får I shoppa i Maclaren i stället ;-)

Slutligen lite elprylar från Clasisjön till mamman. Fullpris minsann! Å andra sidan kändes det som om jag fick en mp3-spelare gratis när den rara gossen på Teknikmagasinet lyckades fixa apparaten som jag trodde var färdig för skroten...

Tänk så upplyft man blir av att handla. Men nu får det vara slut med de stora inköpen, har inte råd att släppa loss på det här viset alltför ofta. Nästa omgång får bli på secondhandbutikerna i stan, oj vad mycket skojigt och billigt man kan hitta där!

Dagens fråga:

Hur vet man att bebisen sovit extremt oroligt hemma hos farmor och farfar?

Svar: Hennes lockiga huvud luktar armhåla.

Inte för att hon sover så himla mycket lugnare i stora sängen, men hon är i alla fall så nära att man inte behöver studsa upp som en jojo när hon hojtar och riskerar att väcka storasyster i rummet bredvid. Mycket nära eller på ordentligt avstånd, inget mellanting för små skrikhalsar!

Amma eller inte amma, det är frågan

Ammar numer bara på natten, två gånger. Hon brukar inte vara intresserad av en tredje slurk, för då är det så tomt i lagren att det inte verkar vara värt ansträngningen. Det börjar bli dags att sluta nattamma också, nu när jag snart ska tillbaks till jobbet. Förhoppningsvis får vi alla sova (ännu) lite bättre då.

Nu är det i och för sig långt ifrån vinterns och vårens katstrofnätter, men jag blir väckt och far upp ett flertal gånger varje natt. Ofta är det inget jag behöver göra eftersom lilla I redan somnat om eller kanske aldrig var vaken på riktigt, men jag blir ändå störd.

Från och med i kväll blir det därmed nyordning: Fröken får regera i ensamt majestät i sovrummet medan föräldrasängen förpassats ut till allrummet. Bara att hoppas det ger gott resultat i form av lugnare nätter. Håll en tumme eller två för det, snälla!

Det går för fort

Det är riktigt läskigt, vad fort det går för I nu! Inte bara bokstavligt, men väl det också.

Hon travar fram och tillbaka genom huset med gåvagnen, lycklig som få. Släpper taget ibland och står själv några sekunder. Sex tänder har hon och dem sätter hon i allt som kommer i närheten. I mat som sill och potatis men även köttigare saker som mammans lår och näsa.

Uäääh, jag vill ha tillbaks min bebis som låg still och sprattlade, ammade sig lycklig och var... bebis! Eller nej, det vill jag ju inte egentligen, jag vill ju vara med i den fantastiska resa hon gör, men bebistiden är obönhörligt på väg att ta slut och det smärtar mig en aning. Inte så mycket att jag vill ha en till, men... sakna denna tiden kommer jag alltid att göra.

Semestertider

Vi har varit på stugsemester en vecka. Nu behöver jag semester.

Det är fullständigt utmattande att tillbringa sju dygn med en fyraåring som vägrar att gå och lägga sig innan förädrarna och som sedan vaknar i ottan. Hon har varit så oerhört trött hela tiden, och när G är trött blir hon HYSTERISK. Sju dagar av hysteri.

Jag behöver semester.

Regn mitt i högtrycket

Vaknade 04:37 av att det regnade.

En stadig ström av droppar klickade sig ned för fönsterblecket. Konstigt, tänkte jag, det skulle väl förtsätta vara fint väder?

När jag rör mig i sängen upphör regnandet och jag hör i stället ett glatt flåsande från spjälsängen, sådär en dryg halvmeter högre än sovhöjd.

Det var inte regn, det var vyssanlulltassarna på spjälisen som utstötte sina karakteristiska klickanden när lilla I hade sin morgongymnastik. De nya färdigheterna måste testas och testas, gärna på morgonkvisten också, verkar det.

Håhå, jaja, det är bara att hoppas att denna fas går över snart, så hon får lite ro i kroppen!

Kräket då?

I morse lade lilla I en pöl välling på golvet. Det konstiga är att jag insåg att något dylikt hade hon inte gjort på ett par dagar. Dags att sluta kräkas?!

Ännu mera upp

Å jösses, hon ska bara upp, upp, upp, upp...

Det blir en massa vurpor varje dag. Ännu inga allvarliga skador, men det kanske kommer.

För ett par dagar sedan klättrade hon uppför hela trappan. Och tripptrapp-stolen fungerar som gåvagn de få decimetrarna innan det tar stopp mot väggen. De blir så fort stora, ens små liv.

Mot nya höjder

Efter att hon en längre tid har ålat fram, tryggt förankrad på golvet, har nu lilla I insett att det saknats något i hennes liv. Höjd. Hon vill UPP!

Mamman får nu knappt en lugn stund, eftersom man måste passa så hon inte ramlar och slår sig. Det saknas foton på hennes soffklättring eftersom jag inte törs backa den meter som krävs för att fota...

Se på mig, bara, jag kan stå på knä, på fötter, ja till och med på tårna!


Å på korgen, och upp här... jajamensan!

Sura mamman

Jag är sur, ledsen och arg. För en petitess kan tyckas, men jag är i alla fall sur osv.

Hade bråttom iväg till Stora Gallerian för att uträtta några nödvändiga ärenden inför helgens tre (!) kalas och sedan hinna hämta på dagis. Det ösregnade och var svinkallt. Därtill håller de håller på att bygga om busshållplatsen vilket innebär att det inte finns någon kur just nu.

Väntar och väntar. Och väntar... Ingen buss dyker upp.

Efter att ha stått i ösregnet en kvart inser jag (och den mycket blöte mannen utan paraply) att bussen inte kommer. Men om några minuter ska nästa komma. Lilla I börjar bli alltmer sur över det tråkiga väntandet och hon är superhungrig därtill. När bussen äntligen kommer har vi stått i ösregnet i 25 minuter. Då är det fullt vid barnvagnsplatsen, så vi fick inte plats!

Där stod jag, blöt, kall, stressad och med en leden bebis i vagnen och insåg att jag inte hinner fixa några presenter eller tårta. Beslutade mig för att skita i hela företaget och gå hem, eftersom jag ändå inte skulle hinna. På vägen höll jag på att ta ut all min frustration på vägjobbarna som under nim regniga väntan omöjliggjort passage med barnvagn förbi den gamla busshållplatsen, men jag bet ihop och gick en omväg i stället.

Och allt är... ja, vems fel kan det vara? Vill skälla och skylla på någon, rya och gorma och gå på, men det finns ju ingen. En enstaka inställd buss får man ju stå ut med. Inte SL:s fel att det ösregnar. Och kommunen kan ju knappast sätta upp en temporär kur för några veckor. Jag borde naturligtvis ha haft mer tid till godo. Men jag är arg i alla fall, och känner mig riktigt orättvist behandlad! Fy på er, skithögar!!!

Nattliga aktiviteter

"You may find you actually relish those quiet night wakings when no one else is around [...] As I gently stroked his downy hair and soft baby skin, I marveled at this tiny being beside me - and the thought hit me, "I love this! I love these silent moments that we share in the night. And I love being needed by this precious baby"

Det är Elizabeth Pantley som sätter ord på en mors svårigheter att ge upp nattamningen. Det är ju oändligt svårt att stå emot, att sitta där och försöka söva om en motsträvig bebis medelst vaggning och klappning. När alternativet är att lägga sig ned under täcket med sin lilla mysplutt för att dåsa bort medan hon förser sig i den öppna baren. Suck. Men snart, mycket snart, ska jag ändra på sakernas tillstånd. Det måste göras, ska bara bestämma mig ordentligt först!

Gnissligt

Lillfjärsan gnisslar tänder.

Det upptäckte jag och storfjärsan i går eftermiddag. Hon gjorde en så rolig min med munnen ordentligt på sne' och så lät det. Precis så där som mormor låter när hon är upprörd, fast kanske inte lika högt. G insåg genast likheten.

Själv slogs jag av insikten att man måste ha tänder både uppe och nere för att kunna gnissla. Nummer tre har kommit!

Sitter hemma

Det är så tråkigt ibland. Man sitter hemma för att det är enklast så. Lilla I behöver sin mat och sin sömn, vilket funkar bäst hemma. Och G ska lämnas och hämtas på bestämda tider. Inte så mycket att vifta på, så jag sitter hemma.

Klart man skulle kunna hitta på något, men det är ju så mycket att göra hemma också. Enligt mig själv alltså, inga "riktiga" måsten utan mer projekt som jag gärna vill klara av. Fixa så vi får (valda delar av) de senaste två årens foton i album. Skriva mina löpande noteringar om I och hennes utveckling. Göra klar "Boken om G" (usch, det är ett verkigt dåligt samvete!).

Och när det är bra väder är det trädgårdsprojekten. Lägga sten eller plattor framför lillstugan så att den går att inreda som lekstuga. Rensa rabatten på framsidan, gräva ur och sätta rosenbuskar. Men först måste man bestämma sig för vilken typ av rosor. Det finns en miljon eller så. Och rensa mellan plattorna på innergården och fixa så man kan sitta där utan att man får känslan av att sitta i ett skrotupplag.

Och så det där satans trådlösa uppkopplingen till bärbara datorn. Jag får spader, varför funkar det inte??? Det måste vara Vista, jag hatar Vista...

Fredag, bloody fredag

Fattar inte varför jag utsätter mig för detta!?
Att ha en fredag utan planer är som att sätta upp en stor skylt på dörren med texten "kaos, välkommen hit!".

Fredag är dagisfri dag. Nu ska vi i alla fall gå ut en sväng, hoppas G springer av sig och tröttröttgriniga I tar och somnar.

Helt slut är jag, och klockan är inte ens ett. Jättebra laddning inför helgen, eller vad säger ni..?

Uppiggad

Tänk, nu har det hänt igen!
"Oj, ja du ser då mycket yngre ut" sa hon, damen i systembolagskassan.
Tack för det, säger en snart trettisjuårig tjej-tant ;-)

Lilla I var med, som vanligt. Medan jag visade leg satt hon och visade upp sin nya leksak för den där andra bebisen i spegeln. De har tjuvspeglar precis i vagnshöjd upptäckte jag då.

Hon var så söt där hon satt och umgicks med sin spegelbild att det tog emot att gå vidare. Bort från spegeln och den åldersblinda kassörskan, men till slut gick vi ändå. Fick lite mindre lust att hänga kvar när kassörskan kommenterade att "titta, han visar den för den andra pojken, haha". Hmpf, min lilla gullplutt är väl ingen grabb heller! Fast eventuellt är misstaget mitt fel, eftersom hon satt invirad i den ljusblå rutiga fleecefilten...

Ta bort eländet!

Det är ett helt idiotiskt beslut. Vem sjutton kom på idén, och vem har beslutat, att sända "Mitt i musiken"? Det besmittar min pratradio med en massa snack om opera, obskyra musikfestivaler och konserthallarnas inre liv. Det ska bort, bort bort!

Återkoppling på nr 2

Det var ett tag sedan detta var en bajsblogg.

Liksom jag tidigare noterat så tiger hälsan still, och nog har lilla I en alldeles ovanligt hälsosam mage. Varje morgon, helst fem minuter efter att jag bytt bort nattblöjan, så har hon levererat. Oftast är det en väl sammanhållen hög eller korv som lätt går att tippa ut i toaletten. Det är annat det än de sjöar av bajselände vi hade i vintras, de som tog sig långt upp på ryggen. Hurra för stabila, fasta magar!

Även G har börjat vara bättre i magen (peppar, peppar), så vi avvaktar vidare utredning av eventuell gluten- och laktosintolerans.

För att sedan övergå till något helt annat: I dag ska I och jag åka till Universitetet. Det känns lite läskigt, eftersom jag ju aldrig har pluggat på just detta universitet, så jag hittar ju inte alls. Och så dräller där av en massa studenter, såna där ungdomar som gör att man känner sig som en gammal tant. En tant med bajsfixering, fast det vet ju inte de om de inte läser min blogg, förstås.

Jag har anmält I till ett forskningsprojekt om spädbarns språkutveckling. Det är sånt man kan ta sig tid till är man är föräldraledig och utsvulten på uppmärksamhet. Det ger ju vibbar av Münchhausen by proxy, fastän jag inte tillfogat barnet någon skada. Hoppas jag, fast vad vet man? Jag bara utnyttjar hennes intellekt för att själv få lite uppmärksamhet. Oj, nu måste jag rusa!!!

Shopping med fredagssjukor

Äh, borde ju ha fattat att I inte bara var hostig och snorig, hon har förstås feber också. Det förklarar dagens allmänna gnällighet och oförmåga att sova. Jag har liksom blundat för symptomen och tänkt att "lite snor och några hostattacker gör väl ingen sjuk bebis". Men jo, det gör det. Fredagar är uppenbarligen sjukdagar i denna familj.

Även G är i dålig form, hon somnade i soffan för nån timme sedan efter ett eeevigt gnällande när vi var i stora gallerian på eftermiddagen. Hon fick ändå köpa lite saker som hon ville ha, men inte höjde det livsandarna. Med vår vanliga tur är väl hon på väg att bli sjuk igen hon också.

Nej, G har inte lärt sig att shoppa sig lycklig, men det kommer väl. Hon fick
1) ett lagom sött linne med spetskant eftersom hon ständigt envisas med att vilja sätta på sig det enda linne hon i övrigt äger. Nu har hon alltså två.
2) Därtill köpte vi en baddräkt till sommaren, inköpt på Stadium i präktigt sportig modell. Hon själv tittade på de blommiga bikinisarna, men nöjde sig ändå till slut med mammas val.
3) Och slutligen blev det en present till söndagens kalasvärd, en gosse som fyller fyra. Han får en ficklampa. Inte heller det G:s förstahandsval, men jag ruttnar inifrån av att köpa en massa skräpleksaker till andras barn som jag aldrig skulle köpa till mitt eget. Präktig var ordet.

Bråttom!

Ja, nu får man skynda sig att känna sig duktig: Tvättunnan är bara halvfull, yey! Läget lär ju vara ett annat i kväll, när barnen är färdiglekta och -ätna samt ombytta till nattkläder...

Var det någon som trodde att man var ledig när man är föräldraledig?

Föräldraledighet, semester och JOBB

Nu börjar det närma sig. Det är mitten av maj och snart är det sommar och semester. Sedan ska jag börja jobba, hjälp!!! Är inte mogen för det, men jag har ju några månader på mig. Tre, närmare bestämt.

Fick blanketter för semesteransökan och korrigering av föräldraledigheten i posten av min snälla chef i går, så nu måste man verkligen göra en mental insats och fatta de där slutliga besluten. Det är inte helt enkelt, må jag säga. Man kan vara
1a) Föräldraledig med I, sgi-dagar
1b) Föräldraledig med I, lägstanivå-dagar
1c) Föräldraledig med I, utan ersättning från FK
2 a-c) Som 1 a-c fast med G
3) Ha semester
4) I arbete...

Det knepiga är att få ihop det så att G:s dagar inte brinner inne i onödan och så att så mycket jämställdhetsbonus som möjligt faller ut. Det är ju faktiskt hundra kronor om dagen, så det ska inte föraktas. Jag bör alltså undvika att ta alltför många dagar med I, utan lämna dem till förmån för M. Samtidigt blir det gruvligt lite pengar om vi båda är föräldralediga med var sitt barn. Men jag vill inte ta ut så mycket semester ännu, vill spara den till senare i höst så jag måste nog ta ut en del dagar på G samtidigt som M har "semester" och är föräldraledig med I. Å anda sidan är det ju viktigt att ingen tar ut dagar på G då det är tänkt att hon ska gå på dagis... Ja jösses, det är ett pusslande det här!

Tjejer * 2

Visst har jag världens finaste tjejer?! Det kan tyckas att den ena är lite prylgalen och den andra mer av en naturälskare, men låt inte bilderna lura er: Det kan vara tvärt om...

"Å vad kan man hitta att handla här då?"


G i eftermiddagssolen på kullen

Foto: Farfar

Mystiska brännblåsor

Upptäckte i går att I har mystiska sår, liksom blåsor/skoskav, på stortårnas undersida. Vad 17 kunde det vara, har hon bränt sig på något (vad då i så fall?) eller gjort illa sig på annat sätt..?

Fast jag insåg sedan att det inte handlar om skoskav - utan golvskav. Hon tar spjärn med tårna när hon ålar sig fram här i världen och det kräver sin tribut i form av golv-tå-skav!

Måste skaffa henne ett par inneskor eller bra mockasiner, så här kan hon ju inte ha det! Stackars lilla gumman.

Hon verkar också ha kommit på att det finns andra sätt att ta sig fram. Ibland står hon en bra stund med raklånga armar i golvet och försöker dra in knäna under sig utan att riktigt lyckas, vilket ackompanjeras av ilskna skrik. Man förstår verkligen hennes frustration över att det inte funkar som hon vill. Ungefär som när G försöker cykla utan stödhjul. Herrejösses, säger jag bara! Men det är en helt annan historia...

Äntligen fredag?

Nja, så kul är det ju inte denna fredag. G vaknade med feber och lilla I tyckte det var morgon redan halv sex. Så en dotter är sjuk och gnällig och den andra är trött och gnällig. Och mamman är snorig och gnällig.

Det trista i kråksången är att besöket av F&F som vi skulle fått i onsdags blev inställt, och troligen måste vi ställa in det ombokade besöket i morgon också. Stackars G, hon som sett fram emot detta så mycket. Inte bara hon heller, men som vuxen måste man ju vara lite cool i sin besvikelse. G unnar sig lite mer... utlevelse, får man väl säga. Hon försäkrar nu också att hon är "jättefrisk", eftersom hon fattat kopplingen mellan att vara sjuk och besökare som uteblir.

Jaja, vi får väl se hur det utvecklar sig. Har i alla fall lovat G en utflykt idag, vi ska ta en promenad till butiken med second-hand-grejer. Jag hoppas hitta ytterkläder till I som hon kan slita sönder knän och armbågar på i sommar. Lilla ålen ;-)

Tjatig

Jo alltså, jag kanske är tjatig, men jag börjar själv bli ganska trött på detta KRÄK! Gick just runt och plockade upp leksaker för att få åtminstone ett par kvadratmeters fri golvyta, och vad finner man? Jo, under ett par megastora legobitar ligger det en liten pöl av dagens lunch med mjölk. Suck och åter suck.

Det förklarar varför lilla I hade en sån stor, grå fläck på magen när jag plockade upp henne för vidare färd mot vagnen och John Blund för en knapp timme sedan. Hennes vanliga modus är att kräkas en skvätt, klappa runt med händerna, sörpla lite på golvet (det kanske är godare andra gången man äter, lite som en köttgryta?) och sedan åla igenom det fuktiga området för att ha en lagon våt skurtrasetröja att torka resten av golven med. Nu har hon alltså lagt till "gömma en extrapöl att ha för senare behov".

Jag hoppas på niomånadersdagen då storasyster var i princip kräkfri, men jag misstänker att det inte kommer att vara så lyckligt denna gång...

Nej se, det regnar!

Hurra, det regnar! Det innebär att trädgården sköter sig själv och jag kan toffla runt här inne och ta det lugnt. Behöver inte vattna rabatter och oja mig över gräsmattans uttorkade status. Behöver inte heller rensa i sagda rabatter eller ge mig ut med mossbekämpningsmedlet. Det senare skulle jag ha gjort innan det började regna i så fall...

Fast toffla kanske inte är rätt uttryck. Jag ska snyta mig för sådär femtionionde gången idag, klämma i mig en alvedon, ta de sista skälvande duscharna nässpray innan mina tio dagar strax är till ända, lägga mig på sängen och förhoppningsvis knoppa in en stund. Åh, ljuva sömn, vad du är önskad och saknad!

Tidmätning

Hur många strax går det på en stund? Eller är det kanske tvärt om, att det går ett antal stunder på en strax? Och vad är egentligen en snart?

Det är relevanta frågor, eftersom dessa uttryck går varma här hemma. "Jag kommer strax", "du får lov att vänta en stund", "snart lilla gumman, vi ska gå alldeles strax".

Det är dags att börja vara lite mer ärlig och tydlig och hoppas att det går hem så småningom: Om fem minuter. Det tar nog en halvtimme. Lugna dig tjugo sekunder.

Frågan är bara när man kan hoppas att det här med tiden och klockan är storheter man begriper sig på. Inte när man just fyllt fyra, i alla fall. Vi tragglar och provar ändå. "Titta på den långa visaren, den ska hinna ända dit, då har det gått tjugo minuter".

Men naturligtvis kommer frågan en minut senare: "Kommer de inte snart..?"

Sjukt städat

Sitter här och inser att han hade rätt, mannen från städfirman. Man vill inte vara hemma.

Hon vars namn jag naturligtvis inte lyckades memorera (öseuropeisk tjej, förstås...) har hållit på en kvart och jag känner att jag bara inte klarar av det här. Antar att man vänjer sig till viss del, men att ha någon annan som städar hemma, medan jag själv är hemma. Nej, det går bara inte.

Måste ta med lilla I till stora gallerian och handla, det är ju i alla fall nödvändigt. Apoteket och barnkläder. Problemet är att lillsnorpan är sjuk, har varit det sedan i fredags. Förkyld, febrig och nu har hon redig hosta som stör sömnen. Stackars, stackars lilla I. Och stackars, stackars föräldrar som inte får sova ;-)

Nåja, jag antar att man inte ska klaga, vi har råd att ta hem städhjälp och I är faktiskt på bättringsvägen. Bara 37,7 i morse. Nej, nu ska jag rycka upp mig och packa lite nödvändigheter så kan vi ge oss av!

Sitta? Voffo då då?

Nä, det här med att sitta är helt överskattat, tycker I. Det tycker inte jag, eftersom jag hittat en Internetsida som talar om att "de flesta barn kan sitta utan stöd vid sju månaders ålder". Det är en Färdighet. Lilla I är alltså ofärdig. Här måste tränas.

Men träningen avbryts tämligen omgående eftersom hon väljer att dödsföraktande kasta sig bakåt så fort hon inser att hon sitter upp. Tror inte att principen om att lära av sina misstag är sådär värst tillämplig heller. Vill inte att hon ska skaffa bulor i nacken bara för att mamma har prestationsångest.

Hon får väl ägna sig åt favoritsysselsättningen "ålning" ett tag till!

Fyraårsbesiktning

I dag ska vi till BVC. G ska besiktigas i enlighet med det standardiserade schemat för barnhälsovård. Det är gott och väl, hon kommer nog att klara sig galant på utvecklingskollerna.

Däremot oroar vi oss lite för hennes mage. Hon har ingen matlust (på mat) och är nästan alltid riktigt risig i magen. Jag måste stå på mig och se till att få en remiss eller hur det nu funkar till barnläkare för att få en utredning av vår stora lilla dam.

Stå på sig måste man ju, eftersom allt är så himla normalt när man kommer till BVC. Utslag? - Jamen det är normalt. Smörj med mildison, bara. Obefintlig nattsömn? - Jamen det är normalt. Kör femminutersmetoden, bara. Magen vänder ut och in och levererar nytuggat kräk ur rumpan en gång per dag. Jamen det är normalt, ge mindre socker och fibrer, bara. Tre armar? Jamen det är normalt, köp till en extra vante, bara.

Inget är säkert

Det finns inga barnsäkra leksaker.

Lilla I låg i morse och lekte med stapelmuggarna i färgglad plast när hon plötsligt började gråta förtvivlat. Hon hade slagit sig själv med en av muggarna, men jag såg inte var. Nu är det dock uppenbart varför hon blev så ledsen. Precis bredvid vänster öga har hon ett ordentligt, rött märke. Tur att hon missade ögat!

Ska man nu måsta förmana sin sjumånaders bebis att vara försiktig? Jag som trodde att det skulle räcka med att man har hjärtat i halsgropen när fyraåringen klättrar och gungar och testar alla gränser för sin förmåga!

Mamman, det är jag

Jag står där och byter blöja, pratar och busar med lilla I på skötbordet. När vi är färdiga tvättar jag av händerna och slänger en blick i spegeln. Som så många gånger drabbas jag av en overklighetskänsla. Hon, den där i spegeln, ska det föreställa en Mamma?! Det är ju samma tjej som för sådär tio dagar (eller var det tio år?) sedan tramsade runt i Uppsala och inte hade en aning om vad hon skulle göra här i livet. Och nu är jag mamma. Mamma. Till och med tvåbarnsMamma.

Inte blir det mer verkligt av att G inleder varenda mening med "Maaammaaaa...". Ofta slutar det där också, hon har egentligen inget att säga, vill bara säga det där ordet och få svaret "Jaaa...".

Jag svarar på tilltal, så det är nog ändå jag som är Mamman. Men hur 17 ska man kunna leva upp till bilden av Mamman? Bullmamma, trygghet, livets centrum och bas under många år i livet... Bäst att inte titta sig i spegeln utan bara byta blöjor och svara på tilltal, så löser det sig förhoppningsvis på vägen!

Underhållande möblemang

Hon ligger, bokstavligt talat, i drivor av leksaker. Men det hon gör är att rulla in under soffbordet och så ligger hon där och filosoferar, pratar lite och känner på bordets textur. Knasigt men helt normalt, hoppas jag!

Kan tillägga att hon nyser rätt mycket nu, lilla I, men i övrigt är hon glad och nöjd. Antar att hon hinner bli rejält förkyld lagom till påsk...

Ledsen bebis

Hm, I är inget vidare glad idag. Min lilla solstråle har gått i moln... Undrar om hon fått M:s sjuka, men hon har i alla fall ingen feber vad jag kan känna. Hon som brukar kunna sysselsätta sig själv långa stunder har nu inget förbarmande med mig och min rygg. Bär, bär och bär, annars ylar hon i högan sky. Vi får se vad det blir av denna dag!

Jag är en klant

Jo, en riktig klant. Kapade av mig yttersta toppen på vänster lillfinger i går medan jag var i färd med att hacka palsternacka.

Stackars G, hon kommer väl att komma ihåg detta år som året då man måste vara så försiktig med mamma. Först bryter jag nyckelbenet, tätt följt av en stor bukoperation (ja, det är vad ett snitt är) och sedan ett avkapat finger.

Nåja, man får väl vara tacksam att det var just lillfingret och att jag inte lyckades göra illa högerhanden i stället. Nu får jag vara försiktig hela tiden så jag inte blöter ned bandaget, vilket inte är så lätt när man försöker sköta hushåll och bebis. Får dra iväg på äventyr såsom öppna förskolan och fika med väninnor så slipper jag vara hemma och se det oskötta hemmet med grus- och tvätthögar belysta av vårsol genom ohyggligt kladdiga fönster...

Foton på en glad tittuttjej

Måste ju lägga ut ett par färska bilder på sötkräkisnosen. Bilder helt utan kräk, för hon kräks ju inte hela tiden. Bara nästan.

Lite kräk är väl inte hela världen

I morse höll jag på och tråckla in I:s andra arm i bodyn när jag såg att hon lagt en skvätt ystad frukostmjölk på tröjan. Äsch, lite kräk är väl inget. Orkar inte byta om på en missnöjd bebis för så lite.

Jag har en kräkbebis. Det blir man lite luttrad av. Åtminstone när det gäller fläckiga kläder med en air av gammal ost och numer även äkta spya. Så blir det när man börjar äta riktig mat, då luktar kräket riktigt kräk också. Men inte slutar man kräkas för det, vad de än säger på BVC.

Amning igen

Jo, här ammas det friskt både natt och dag än så länge. I äter i och för sig ett litet mål mat till lunch och en halv portion gröt till middag, men det förslår inte långt när man är en bebis som(förhoppningsvis) växer så det knakar. Vägning på måndag, ska bli spännande att se om hon nu börjat gå upp igen. Hoppas, hoppas.

Ett långt tag har nattamningen varit riktigt mysig, eftersom I diat friskt men lugnt och sedan somnat om. Men nu har hon bytt taktik igen. Inte så att hon bankar och slår som i höstas, utan nu har hon ett helt nytt modus: Hon kör upp sin lilla hand i min armhåla och greppar mitt tunna skinn i ett skruvstäd med sina vassa små naglar som extra bonus. Och så vrider hon och vrider, i takt med att hon tankar mjölk och närhet. Vi är nog inte riktigt överens om hur de här nattliga aktiviteterna ska gå till, I och jag.

Kan också berätta att G:s födelsedagshelg nu (äntligen) kan läggas till historien. Hon blev hysterisk av att bli firad i 3,5 dagar. Kunde inte äta eller sova, åt bara godis och blev galet skruvad och fick ont i magen. Nu är det ett år till nästa gång. Fast hon blev väldigt glad över de flesta av sina presenter och leker mycket med dem. Dockhuset är förstås jättekul, liksom hoppbollen och den nya prinsessklänningen. Åsså klassikern pruttkudde, numer i självuppblåsande modell. Perfekt till en tjej som i ett halvår kommit hem från dagis och fnissat över att Mamma är en pruttkorv och Pappa är en fisrumpa. Tänk så lärorikt det är i förskolan ändå ;-)

Halvdan shoppingrunda i storformat

Vi drog iväg klockan tolv, I och jag. Skulle till K-rauta, Vinns stormarknad och slutligen Coop forum. Det borde man väl klara på en eftermiddag?

På K-rauta hämtade vi de beställda delarna till G:s nya hylla och lämnade tillbaks ett par andra hyllor eftersom jag behövde pengarna och IKEA hade (nästan) lika bra grejor. Så säger tjejen i kassan efter avslutad transaktion "då finns pengarna på kontot om ett par dagar". Morr!

På Vinn köper jag inredning till dockhuset och en förhoppningsvis giftfri men överdimensionerad nappflaska. Det var slut på de små varianterna, så jag måste väl åka dit igen om ett tag. Därtill hittade jag äckligt söta prinsessklänningar i storlek 4-6 år. Måste ha! Bet på naglarna i kassan men pengarna på kortet verkade räcka, eller så har de en speciell kredit för småbarnsföräldrar så här dagen innan barnbidraget trillar in.

Slutligen blev det ett stort varv på Coop, där jag både skulle storhandla det vanliga och handla till helgens kalas. Precis som vid det två tidigare affärsbesöken blev det lite misslyckat. Hittade inga som helst kalasprylar; inga hattar, skojiga servetter eller trumhinnespräckande tutor. Kanske berodde det på att jag var stressad och helt slut i kroppen efter att ha burit runt på I i Babybjörnen hela tiden eftersom jag inte hittade någon tillräckligt stor kundvagn att rymma både maten och barnet i bilstol. Stressen berodde på att klockan oroväckande fort kröp mot livets ständiga deadline: G måste hämtas klockan tre.

Klockan 14:34 satte vi oss äntligen i bilen jag och I. Ställde bilen regelvidrigt utanför dörren, lastade in barn och mat och kastade in kyl- och frysvaror på rätt plats. Resten fick bero medan jag gav I en snabbamning. Hon hade ju inte fått någon mat sedan halv tolv, stackarn och efter dagishämtningen skulle hon ju sova. Klockan 15:01 ångar vi in på dagisgården där G vadar runt i två decimeter sandlådesörja utan galonisar.

På vägen hem bestämmer sig G hastigt och lustigt för att ringa på hos grannpojken och bjuda in sig. Hans stackars mamma hade fullt upp med bullbak och annat, men G envisades och jag lät henne... Nu sitter jag i lugnet hemma med en kaffekopp och en unge hos grannen och den andra sovande i vagnen. Puh!

Damm, kladd och fläckar

Visst är det härligt med vårsol, men det finns en definitiv baksida. Fönstrens status avslöjas obönhörligt och allt damm inomhus lyser upp som en gloria kring det mesta. Måste ta mig i kragen och städa och putsa fönster, alternativt ta hem någon som gör det åt mig för en väl tilltagen men avdragsgill slant.

Eller så satsar man på att se det hela positivt, som G. I morse blev hon alldeles till sig av en ny upptäckt: Det virvlade omkring älvstoft i sovrummet, Tingeling måste ha varit på besök! Själv skulle jag ha kallat det damm i motljus, men varför inte hellre älvstoft..?!

Adjö, ljuva ungdom

Ja, det kanske inte direkt är ungdomen det handlar om, utan det ungdomliga läkköttet.

För sådär en tio dagar sedan fick jag ett tjusigt sugmärke på kinden av I. Hon var väl sugen på en snack eller nåt... Problemet är att det fortfarande är kvar! Lite mattare men klart synligt.

Och blåmärkena jag har på benen, eftersom jag inte ser var jag går när jag bär på bebisen, tycks lika permanenta som tatueringar. Riktiga tatueringar alltså, inte sådana som G envisas med att skrapa bort så fort man satt dit dem.

Antar att det bara är att acceptera. Mitt snabbläkta nyckelben i slutet av graviditeten måste ha varit sista sucken, nu är jag medelålders med kroniska trasigheter och krämpor!

Stolt bullmamma

Jag vet inte om jag är mest stolt över gårdagens bullbak med G eller över det faktum att nästan all mat som I hittills petat i sig med god aptit är hemlagad. Stolt är jag i alla fall. Får man vara nöjd också..? Kanske borde kolla det med Pär Nuder!

Dagens lunchmeny för I såg ut så här:
-En iskubstärning mixad kycklinggryta (kycklingfilé, squash och morot med örtkryddning)
-En tärning gaffelmosat ris
-En tärning palsternackspuré
-En klick ärtpuré från dagens grönsakskok.

-Efterrätten bestod av hemgjort päron- och äppelmos.

Allt detta toppas sedan med fem droppar AD-vitaminer (yes, jag kom ihåg dem!!!) och en försvarlig skvätt bröstmjölk direkt från källan.

Gårdagens bullrecept återfinns i Vår kokbok.

Storasysters lekar

Jag har förstått att andra barn som fått småsyskon brukar byta blöja på sina dockor.

G byter inte blöja, hon torkar kräk.

Jag tror vi har en kräkbebis...

Mer Lantz

Det är så fantastiskt träffsäkert och jag känner igen mig otäckt väl. Iofs fick Annika sitt andra barn i april 2005, jag fick mitt första i mars samma år. Hennes andra barn var kolikbarn, jag fick mitt kolikbarn redan på första försöket. Men vi gick båda över tiden i två veckor med andra barnet.

Nu när jag läser om hennes bok så inser jag också att vi har väldigt likartade erfarenheter. Måste få citera ett par stycken som fick mig att skratta gott i igenkännandets glädje:

”Jag har ett kolikbarn. Om man har ett kolikbarn så har man prövat allt. Man har slutat äta lök, vitlök, tomater, jordgubbar, svamp, mjölkprotein, man har provat att amma i upprätt läge, nervänt läge, bakfram och på huvudet, man har provat att rapa sitt barn mycket, rapat sitt barn lite, rapat åt sitt barn, man har lagt barnet på tvättmaskinen, diskmaskinen och stereon, man har försökt tvinga fram mediciner ur välmenande men handfallna BVC-sköterskor. Hur kommer det sig då att när man berättar för andra föräldrar att man har ett kolikbarn så säger de: Minifom. Har du provat Minifom? Att tipsa en kolikförälder om minifom är som att tipsa den med magkatarr att sluta dricka klorin. Minifom är det absolut första man provar när man har ett barn med kolikproblem. DET ABSOLUT FÖRSTA! DET ABSOLUT FÖRSTA! DET ABSOLUT FÖRSTA! Sådärja, jag behövde bara få det ur mig.”

Ja, citatet ovan skrattar jag en smula krampaktigt till, men ändå. Koliktiden var förjävlig, och ingen som helst hjälp fick man. Förutom Minifomen, då... Nästa är en klockren beskrivning av livet med småbarn, som vi väl kan känna igen oss i lite till mans:

”A [tvååringen] tittar på Bolibompa. Tomas är uppe i badrummet och badar T [bebisen]. Jag ligger på alla fyra på köksgolvet och plockar upp all spagetti som A slängde ut under middagen och tänker: Vad skönt det är med de här stunderna då man bara får rå om sig själv.”

En lantz i min hjärna

Det är en mycket märklig upplevelse att läsa Annika Lantz' bok 9 1/2 månad (igen) samtidigt som man har radion på och hör på Lantz i P1. Det blir ett mentalt eko som skräller väldigt konstigt.

Får lägga bort boken och ägna mig åt G i stället. Hon har strax laddat färdigt batterierna med frukt och yoghurt i mängder efter dagissvälten.

Jag behöver behövas

Det kanske är detta som är essensen av att vara mamma till ett litet barn. Eller för den delen att vara mamma över huvud taget. Eller så är det bara allmän självcentrering, vad vet jag? Men jag behöver att hon behöver mig!

Den tydligaste manifestationen av detta är naturligtvis amningen, och jag är så oerhört glad att det funkar så bra. Antagligen är det detta hon känner av på nätterna också, att mamma innerst inne inte är redo att ge upp detta band mellan oss...

Att i nattens mörker få ha en lite hjälplös människa tätt intill, som hakar sig fast vid mig som vid en livboj och sedan vällustigt börjar klunka och samtidigt stryker försiktigt med sin lilla hand över mitt bröst. Det finns inget mysigare, det tycker vi nog båda två!

Mjölkfri kost är ingen barnlek

Jo, jag har en liten misstanke om att lilla I reagerar på något i det vi äter. Störd sömn, eksem, dålig viktuppgång... Detta tillsammans gör att jag åtminstone vill kolla om hon är mjölkallergisk, vilket är det vanligaste som spädbarn reagerar på.

Men jösses vad knepigt det är! Ingen mjölk i kaffet. Ingen fil till frukost. Inget smör på mackan och naturligtvis ingen ost. Det är ost i peston. I dag får det bli bönsallad med bacon till lunch. Lite roligare än gårdagens havregrynsgröt utan mjölk till :-(

Detta ska pågå en eller kanske upp till två veckor om det behövs. Suck. Men om det innebär lugn nattsömn och försvunna eksem så är det värt det, absolut!

Därtill måste vi ta upp G:s knasiga mage på fyraårskontrollen. Men det får bli sedan, hon klarar sig hyfsat ändå. Mina stackars tjejer, det är inte lätt att få vara helt frisk när man har dubbel belastning för allergi och eksem!

En liten lätting

I går var vi på bebisbesiktning hos farbror doktorn. I klarade alla moment med glans, förutom det där med vikten... Hon tappade en kurva på en dryg månad senast vi vägde hos sköterskan ("helt ok, hon är mer rörlig nu"), men nu hade hon till och med gått ned lite i vikt. Måste ta ett snack med vår BVC-sköterska om det här med maten och amningen!

Känner mig lätt handfallen. G ökade och ökade i vikt utan minsta antydan till dålig viktuppgång, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Mer än att mata, förstås. Fast I har nu på sig dagens tredje ombyte, eftersom hon hann kräkas ned de två första redan innan vi gick till dagis. Mata med måtta bör man nog, men hur?

Kan också meddela att nätterna minsann artar sig allt bättre. Det ska nog bli ordning på lilla I:s sovvanor också, ska ni se!

Mycket, mycket bättre idag!

Tänk vad lite sömn kan göra! I natt fick jag sova i ensamt majestät i gästrummet ända till efter fyra. Därefter ammade jag och sov sedan ytterligare två timmar. Med tanke på att jag somnade före halv tio i går kväll så har jag sovit helt otroligt mycket!

Känner mig pigg och laddad för dagens plan: Ska åka till stora gallerian och shoppa. Måste fylla på matförråden (fast det får bli det sista), köpa jeans till mig själv (mina favoriter har ett stort hål på knät) och leta efter en present till helgens jubilar.

Sen ska jag titta lite på skid-VM, har ju just insett att det pågår ett sådant. Kanske man kan låta radion och P1 vila lite då!

Utmattad och ledsen

Åh, jag orkar bara inte mer. Tror jag ska lämna tillbaks henne. Jag får ju aldrig sova. Skit också, mår inget bra nu...

Orkar inte ens diska gårdagens kastruller, jag bara gråter och gråter. Helvete också, vad ska man göra???????????????????????

En GI-mammas dag

I dag har jag
- Bytt en bajsblöja (00.30, hon borde ju fatta att man bajsar på dagtid...)
- Duschat och tvättat håret (nej, det blir inte varje dag)
- Klätt på två lagom motvilliga döttrar
- Beundrat ett konstprojekt bestående av tvättlappar upptejpade över hela trappspaljén
- Gått till dagis genom snödrivor släpandes på barn i barnvagn, pulka, motsträvig G (nej mamma, jag måste göra snöänglar först) samt en ny omgång extrakläder till samma G
- Skottat snö
- Druckit kaffe och ätit onyttigheter
- Surfat på stuga till semestern
- Bytt ännu en bajsblöja (men lilla gumman, bajsa när du är vaken så kan du sova längre, du blir ju så trött annars. Och jag med.)
- Tvättat ljus 40, inklusive G:s snuskiga, illaluktande, extremt ohygieniska snuttefilt
- Ätit havregrynsgröt till lunch
- Kokat morötter och fryst in smakportioner
- Pratat en lång stund med en arbetskamrat (uh, jobbet... det känns ju lite... jobbigt)
- Druckit mer kaffe och ätit mer onyttigheter
- Skrivit klart två månaders dokumentation i "I:s första år"
- Städning del 1: Dammtorkat och dammsugit på övervåningen (vi måste skaffa städfirma, så här skitigt kan ju inte vara hälsosamt att ha det!)
- Hämtat G från dagis och beundrat våghalsig åkning på iskana
- Druckit te och ätit mackor
- Städning del 2: Torkat golven uppe med hjälp av G (det gick lite långsamt) och skrubbat toaletten medan G underhöll I (det gick desto snabbare)
- Baxat iväg båda barnen genom snödrivorna (finns det inte plogbilar till cykelvägarna?) på en promenad till macken där vi köpte ett stycke stjärtlapp (29.90. Rena rånet, men vad gör man inte...)
- Åkt stjärtlapp
- Satt mig till dukat bord (lyx!)
- Tagit rätt på middagsdisken
- Klippt I:s tånaglar
- Lagt en sjukt trött I i sängen (där hon somnade på fem röda)
- Suttit en stund i soffan och läst Riksbyggentidningen och tittat på TV samtidigt
- Och nu kvarstår bara att gå och koja i hopp om att få sova åtminstone två-tre timmar innan man blir väckt

Mitt i allt detta pågår förstås ett ständigt bärande på bebis, tittutlek, amning, allmänt gullande osv. (när lilla I inte sover gott i vagnen)

Detta var en ambitiös redovisning av en hyfsat ambitiös hemmadag. Nästa redovisning får bli en dag av den andra sorten: Social dag!

Galltvål!

Halleluja!

För några veckor sedan slängde jag iväg några tusenlappar på ett nytt köksbord. I samma affär såldes galltvål, något som jag bara hört talas om tidigare. Tänkte att några tior på en tvål knappast gör något till eller från i den allmänna konkursen så jag slog till.

I dag har jag använt den.

Det man behöver fläckborttagare till är naturligtvis bajsfläckar på bebiskläder samt tuschfläckar på fyraåringskläder. Sånt brukar liksom vara omöjligt, men nu skulle galltvålen få sin chans... Och fläckarna bara smälte bort från kläderna, som snön på fönsterblecken i vårsol!

Jag är kär i en tvålklump :-D

Dammigt värre

Mamman: Sluta dra din syster i håret!
G: Men mamma, hon har ju damm här...

Ja, det är så sant som det är sagt. Lilla I har någon slags dreadlocks som förutom hår också innehåller någon slags sängludd. Eller damm. De måste klippas bort, går inte att kamma eller borsta. Fast jag tänker inte lägga dessa små svintobitar i den lilla silverasken hon fick på dopet. "Min första lock" kan omöjligt vara dreadlocks med damm!

Nattskräck

Ja, jag har nattskräck. Vet inte vad jag ska ta mig till med den här ungen som bara vaknar hela tiden. Jag blev peppad av vår BVC-sköterska att fortsätta någon variant av 5 mm även på natten, eftersom det gick så bra på kvällen. I somnar (oftast) lugn i sin egen säng efter att hon lärt sig det för några veckor sedan, men tyvärr vaknar hon ändå en massa på nätterna. "En massa", som i minst en gång per timme och somnar bara om av amning...

Inför helgen som var tog jag en "hell-night" och lät henne inte amma förrän vid 4:30. Det var nog en chock för henne, hon som annars ammat varje timma... Det innebar massor av upprört skrikande. Sedan tog maken de två nätterna under helgen, men jag tog över vid fyra-fem då jag ammade. Nu har jag haft nöjet två hela nätter igen.

Hon blir inte sådär jätteupprörd längre när hon vaknar, men hon ligger och klagar och småskriker i lååånga perioder och sover sedan 0,5-1 timme däremellan. Två kvällar har det dröjt 3-4 timmar innan hon vaknar igen, men vanligen vaknar hon efter 1-2 timmar och sedan är cirkusen igång.

Jag mår så dåligt av att inte få sova, mår riktigt, riktigt risigt. Vet inte vad jag ska göra nu. Hur f-n ska man få henne att fatta att man kan somna om när man vaknar till????

Liten har blivit stor

Jag sitter här vid datorn och städar lite bland alla bilder. Sorterar ut en massa jox som inte hör hemma i "familjealbumet". Men det innebär ju att man tittar igenom alltihop när man ändå håller på...

Har därmed följt min stora tjejs liv i bilder "baklänges" tills hon var fem månader. Tänk, hon har ju också varit bebis, precis som lilla I! Det är lätt att glömma, nu när hon är en pratglad showartist med en hel myrstack i brallan.

Ska leta rätt på ett par hyfsat jämförbara bilder på systrarna, så får vi försöka utröna svaret på Den Stora Frågan: Hur lika är de, på en skala?

Nu kallar I på uppmärksamhet, dags att rusa!

Mat!!!

Nej, vi skulle ju inte ha någon brådska med smakportionerna denna gång. Kommer ihåg att det var väldigt kladdigt och svårthanterat senast det begav sig.

Men lilla älsklingen I sitter ju och ser så förtvivlat sugen ut vid varje måltid att hon fick smaka lite potatismos för några dagar sedan. Det var mums! Hon var också väldigt duktig på att svälja, det mesta gick faktiskt rätt väg på en gång. I dag fick hon lite mer, och det gick lika bra igen.

Titta så fint jag gapar, som en riktig liten fågelunge!

Utöver denna trevliga lilla begivenhet tar jag det lugnt. Mår bättre idag, men snorar och hostar utan ände.

Är lite sur över att de är så duktiga regelefterlevare på posten och i reklambranschen: Om man säger att man inte vill ha vare sig oadresserad eller adresserad reklam så får man bara räkningar i brevlådan. Det är lite tråkigt...

Det börjar bli nästan löjligt...

Värsta förkylningen. Influensa. Bihåleinflammation. Måste man få allt i ett svep??!! Så här klen så här länge har jag aldrig varit i mitt vuxna liv, förutom efter mina förlossningar (=stora operationer). Nu verkar febern vara borta i alla fall, men efter nära två veckors förkylning och influensa med rejäl feber i fem dagar och nu hejdundrande huvudvärk som inte vill släppa så är jag bara såååå sliten.

G:s dagis har planeringsdag idag, så vi får vackert sitta hemma jag och barnen. Jag laddar med massor av var-snäll-och-lung-mutor i form av fri DVD-tillgång och smaskiga mellanmål i mängder till mellanmålstjejen.

Nu har hon ätit upp alla frukt jag nyss serverade och hon tycker att jag ska koka kaffe så vi får nåt fikabröd. Bäst att göra som man är tillsagd!

Jag är en missbrukare

Jo, jag missbrukar. Otrivin. Har inte kommit upp i tio dagar än, men jag överdoserar. Mina slemhinnor svullnar upp hela tiden och jag kan inte andas, så jag sprayar oftare än man får. Det bränner fint i näsan när man sprayar andra gången på två timmar...

Lilla I ligger ute i vagnen och sover. Så lite som hon sover på natten förstår jag att hon behöver ta igen det på dagen. Det enda vettiga att göra vore väl att väcka henne innan hon sovit alltför länge på dagen, så att hon tar igen det på natten i stället. Men jag är för trött och sliten för att orka göra något åt det just nu.

Knubbiga, gosiga fingrar och tår. Innan man vet ordet av ritar och springer de. Men inte riktigt än...

Å nästa...

Fyyy vad förkyld jag är! Snorar som en hel förskoleklass och näsan lyser vackert rosaröd. Lägg därtill blodsprängda, insjunkna ögon ovanför mörka ringar av nattvak så får ni hela den tjusiga bilden.

Ett ljus i mörkret är dock att lilla I har börjat somna själv på kvällarna. Återkommer med mer om den saken när jag är lite piggare, nu ska jag få ett sömnpiller i form av ett glas Basilisk!