Hade bråttom iväg till Stora Gallerian för att uträtta några nödvändiga ärenden inför helgens tre (!) kalas och sedan hinna hämta på dagis. Det ösregnade och var svinkallt. Därtill håller de håller på att bygga om busshållplatsen vilket innebär att det inte finns någon kur just nu.
Väntar och väntar. Och väntar... Ingen buss dyker upp.
Efter att ha stått i ösregnet en kvart inser jag (och den mycket blöte mannen utan paraply) att bussen inte kommer. Men om några minuter ska nästa komma. Lilla I börjar bli alltmer sur över det tråkiga väntandet och hon är superhungrig därtill. När bussen äntligen kommer har vi stått i ösregnet i 25 minuter. Då är det fullt vid barnvagnsplatsen, så vi fick inte plats!
Där stod jag, blöt, kall, stressad och med en leden bebis i vagnen och insåg att jag inte hinner fixa några presenter eller tårta. Beslutade mig för att skita i hela företaget och gå hem, eftersom jag ändå inte skulle hinna. På vägen höll jag på att ta ut all min frustration på vägjobbarna som under nim regniga väntan omöjliggjort passage med barnvagn förbi den gamla busshållplatsen, men jag bet ihop och gick en omväg i stället.
Och allt är... ja, vems fel kan det vara? Vill skälla och skylla på någon, rya och gorma och gå på, men det finns ju ingen. En enstaka inställd buss får man ju stå ut med. Inte SL:s fel att det ösregnar. Och kommunen kan ju knappast sätta upp en temporär kur för några veckor. Jag borde naturligtvis ha haft mer tid till godo. Men jag är arg i alla fall, och känner mig riktigt orättvist behandlad! Fy på er, skithögar!!!
hej! Mama Chaka här! Förstår verkligen att du var sur! Bussar som inte kommer när det regnar är det värsta som finns! det är ju då de verkligen borde komma, det är ju då man verkligen behöver dem.
SvaraRadera