Sjukt städat

Sitter här och inser att han hade rätt, mannen från städfirman. Man vill inte vara hemma.

Hon vars namn jag naturligtvis inte lyckades memorera (öseuropeisk tjej, förstås...) har hållit på en kvart och jag känner att jag bara inte klarar av det här. Antar att man vänjer sig till viss del, men att ha någon annan som städar hemma, medan jag själv är hemma. Nej, det går bara inte.

Måste ta med lilla I till stora gallerian och handla, det är ju i alla fall nödvändigt. Apoteket och barnkläder. Problemet är att lillsnorpan är sjuk, har varit det sedan i fredags. Förkyld, febrig och nu har hon redig hosta som stör sömnen. Stackars, stackars lilla I. Och stackars, stackars föräldrar som inte får sova ;-)

Nåja, jag antar att man inte ska klaga, vi har råd att ta hem städhjälp och I är faktiskt på bättringsvägen. Bara 37,7 i morse. Nej, nu ska jag rycka upp mig och packa lite nödvändigheter så kan vi ge oss av!

Sitta? Voffo då då?

Nä, det här med att sitta är helt överskattat, tycker I. Det tycker inte jag, eftersom jag hittat en Internetsida som talar om att "de flesta barn kan sitta utan stöd vid sju månaders ålder". Det är en Färdighet. Lilla I är alltså ofärdig. Här måste tränas.

Men träningen avbryts tämligen omgående eftersom hon väljer att dödsföraktande kasta sig bakåt så fort hon inser att hon sitter upp. Tror inte att principen om att lära av sina misstag är sådär värst tillämplig heller. Vill inte att hon ska skaffa bulor i nacken bara för att mamma har prestationsångest.

Hon får väl ägna sig åt favoritsysselsättningen "ålning" ett tag till!

Fyraårsbesiktning

I dag ska vi till BVC. G ska besiktigas i enlighet med det standardiserade schemat för barnhälsovård. Det är gott och väl, hon kommer nog att klara sig galant på utvecklingskollerna.

Däremot oroar vi oss lite för hennes mage. Hon har ingen matlust (på mat) och är nästan alltid riktigt risig i magen. Jag måste stå på mig och se till att få en remiss eller hur det nu funkar till barnläkare för att få en utredning av vår stora lilla dam.

Stå på sig måste man ju, eftersom allt är så himla normalt när man kommer till BVC. Utslag? - Jamen det är normalt. Smörj med mildison, bara. Obefintlig nattsömn? - Jamen det är normalt. Kör femminutersmetoden, bara. Magen vänder ut och in och levererar nytuggat kräk ur rumpan en gång per dag. Jamen det är normalt, ge mindre socker och fibrer, bara. Tre armar? Jamen det är normalt, köp till en extra vante, bara.

Inget är säkert

Det finns inga barnsäkra leksaker.

Lilla I låg i morse och lekte med stapelmuggarna i färgglad plast när hon plötsligt började gråta förtvivlat. Hon hade slagit sig själv med en av muggarna, men jag såg inte var. Nu är det dock uppenbart varför hon blev så ledsen. Precis bredvid vänster öga har hon ett ordentligt, rött märke. Tur att hon missade ögat!

Ska man nu måsta förmana sin sjumånaders bebis att vara försiktig? Jag som trodde att det skulle räcka med att man har hjärtat i halsgropen när fyraåringen klättrar och gungar och testar alla gränser för sin förmåga!

Mamman, det är jag

Jag står där och byter blöja, pratar och busar med lilla I på skötbordet. När vi är färdiga tvättar jag av händerna och slänger en blick i spegeln. Som så många gånger drabbas jag av en overklighetskänsla. Hon, den där i spegeln, ska det föreställa en Mamma?! Det är ju samma tjej som för sådär tio dagar (eller var det tio år?) sedan tramsade runt i Uppsala och inte hade en aning om vad hon skulle göra här i livet. Och nu är jag mamma. Mamma. Till och med tvåbarnsMamma.

Inte blir det mer verkligt av att G inleder varenda mening med "Maaammaaaa...". Ofta slutar det där också, hon har egentligen inget att säga, vill bara säga det där ordet och få svaret "Jaaa...".

Jag svarar på tilltal, så det är nog ändå jag som är Mamman. Men hur 17 ska man kunna leva upp till bilden av Mamman? Bullmamma, trygghet, livets centrum och bas under många år i livet... Bäst att inte titta sig i spegeln utan bara byta blöjor och svara på tilltal, så löser det sig förhoppningsvis på vägen!

Underhållande möblemang

Hon ligger, bokstavligt talat, i drivor av leksaker. Men det hon gör är att rulla in under soffbordet och så ligger hon där och filosoferar, pratar lite och känner på bordets textur. Knasigt men helt normalt, hoppas jag!

Kan tillägga att hon nyser rätt mycket nu, lilla I, men i övrigt är hon glad och nöjd. Antar att hon hinner bli rejält förkyld lagom till påsk...

Ledsen bebis

Hm, I är inget vidare glad idag. Min lilla solstråle har gått i moln... Undrar om hon fått M:s sjuka, men hon har i alla fall ingen feber vad jag kan känna. Hon som brukar kunna sysselsätta sig själv långa stunder har nu inget förbarmande med mig och min rygg. Bär, bär och bär, annars ylar hon i högan sky. Vi får se vad det blir av denna dag!