Hon travar fram och tillbaka genom huset med gåvagnen, lycklig som få. Släpper taget ibland och står själv några sekunder. Sex tänder har hon och dem sätter hon i allt som kommer i närheten. I mat som sill och potatis men även köttigare saker som mammans lår och näsa.
Uäääh, jag vill ha tillbaks min bebis som låg still och sprattlade, ammade sig lycklig och var... bebis! Eller nej, det vill jag ju inte egentligen, jag vill ju vara med i den fantastiska resa hon gör, men bebistiden är obönhörligt på väg att ta slut och det smärtar mig en aning. Inte så mycket att jag vill ha en till, men... sakna denna tiden kommer jag alltid att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar