Det upptäckte jag och storfjärsan i går eftermiddag. Hon gjorde en så rolig min med munnen ordentligt på sne' och så lät det. Precis så där som mormor låter när hon är upprörd, fast kanske inte lika högt. G insåg genast likheten.
Själv slogs jag av insikten att man måste ha tänder både uppe och nere för att kunna gnissla. Nummer tre har kommit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar